Musik för kvällen: Pink Floyds “Dark side of the moon” Live

Bästa lyssnare!

Min skivsamling grundlades i samband med en dubbelstöld. Jag norpade två LP-skivor av min far; det var Pink Floyds-albumen “Dark side of the moon” respektive “Wish you were here”. Två synnerligen suspekta alster om man jämförde med vad som spelades i radion då i mitten av 1980-talet. Det var Culture Club, Madness (med hitlåten “Our house”), Laura Branigan, Wham, Eurythmics, Duran Duran…  i alla fall tyckte mina klasskamrater det när jag besvarade frågan om vad jag brukade lyssna på.

Pink Floyd var musikalisk perfektion. De spenderade dagar och nätter (mest nätter) i studion för att få det bästa ljudet, och de ägnade dagar och veckor åt att komponera den mest intressanta musiken. Trots denna perfektion var det inte själlöst. Snarare tvärtom; musiken var så djup att den tyckte skära rakt genom kroppen. Den sköt rakt in i huvudet som en skarpladdad missil.

Jag var okunnig om bandets historia. Skivkonvoluten gav ingen information om hur gruppens medlemmar såg ut, vilket var egalt eftersom skivorna hade redan hunnit bli omkring tio år gamla. Detta var alltså långt före internets tid, så man var hänvisad till musiktidningar, och sådana såldes inte där jag bodde, än mindre fanns de i biblioteket. Just avsaknaden av personligheter gjorde kanske musiken extra magisk. Eftersom Pink Floyd var frånvarande i de medier jag hade tillgång till föreställde jag mig att det var bara en grupp musiker som sammanstrålat ett par gånger och med förenad genialitet skapat verk som aldrig kunde upprepas – så komplex uppfattade jag musiken med dubbla gitarrer, svischande synteffekter, orglar och pianon om vartannat, och sång som studsade mellan mina hörtelefoner.

I själva verket var Pink Floyd ett liveband när “Dark side of the moon” och “Wish you were here” gavs ut. Båda albumen marknadsfördes med konserter som blev större ch större, för att till slut börja fylla arenor när albumet “Animals” kom ut 1977. Men om detta var jag ännu helt okunnig om. En anledning till att jag inte förstod att de två magiska albumen visst framfördes inför publik var avsaknaden av livealbum. Fler än jag har faktiskt funderat på hur det kom sig att Pink Floyd aldrig spelade in sina konserter och gav ut dessa på skiva.

Den förklaring som Pink Floyds fans mest uppskattat var att bandet inte ville profitera på sin publik och “tvinga” fansen att köpa samma musik en gång till. En annan förklaring var att bandet var så upptagna att spela in sin musik att de inte hann med att ge ut live-skivor. Den tredje teorin, framförd av ganska många, var synen på bandet som ett gäng drogisar som troligtvis – i brist på bevismaterial som live-skivor – aldrig kunde återskapa magin från studioalbumen. Varken “Dark side of the moon”, “Wish you were here” eller “The Wall” släpptes i live-utgåvor under bandets karriär (med undantag för en skiva från slutet av 1960-talet före bandets stora världsgenombrott).

Riktigt sant är inte detta. 1972 presenterades en konsertfilm med Pink Floyd, inspelad utan publik i en amfiteater i Pompeii. Men avsaknaden av de hits som bandet blivit världsberömda för gjorde att den filmen (som inte heller gavs ut som soundtrack) snart föll i glömska. Från början var projektet inte tänkt som en konsertfilm, utan skulle innehålla bandets musik till bilder på kända och okända konstverk.

Efter Roger Waters avhopp från bandet blev Pink Floyd ånyo ett turnérande band, åtminstone för bandets två sista återstående album. Båda resulterade i två dubbla live-album med musik från samtliga kända studioalbum. I det sista live-albumet inkluderades hela “Dark side of the moon”, som logiskt nog framfördes utan Roger Waters. Gitarristen David Gilmour hade skickat en inbjudan till Waters att återförenas, men denne hade ännu inte förlåtit att bandet fortsatt utan honom. Han lär dock ha stått ute bland publiken. Först år 2005 grävde han ner stridsyxan, och bandet spelade för allra sista gången tillsammans. Och visade för hela världen att man var ett äkta liveband, och att man återskapade den musikaliska magi som fanns i studioalbumen.

Efter det sista studioalbumet har Pink Floyds senaste skivor kategoriskt varit återutgivningar av befintliga studioalbum, men till alla fansens lycka också ett och annat live-album. Det började med live-versionen av “The Wall” (“Is there anybody out there?” som mottogs med stort intresse. Kritikerna var eniga om att live-inspelningen gav musiken en ny dimension. Härom året gjordes nya återutgivningar av studioalbumen, och specialversioner inkluderade även en CD med liveupptagningar. Här bjuder jag nu er, kära lyssnare, på “Dark side of the moon – Live at Wembley” som spelades in 1974. Det är 55 minuter musik. Alltså mer än studioalbumet. Det är “Dark side of the moon” – men på ett annat sätt. Under vissa stunder, som t.ex. i “Any colour you like”, är det hårt och intensivt.

För oss som är fans av Pink Floyds obesjungne hjälte, keyboardspelaren Richard Wright, bjuder denna liveupptagning på särskild njutning. Wrights hammondorgel har mixats så att den får en tydlig  position i musiken, kanske till och med bättre än på studioalbumen.

Nå, jag har orerat nog. Var så god och lyssna på musiken istället

På återhörande!

Hälsar eder Peter Harold

P.S. Filmerna till detta konsert är de bakgrundsfilmer som projicerades på den stora cirkelformade duken bakom bandet under konserterna. D.S.

2 thoughts on “Musik för kvällen: Pink Floyds “Dark side of the moon” Live

  1. Thank you for sharing!

    I Söndags morse tog jag mig tid och lyssnade under nästan en hel timme ( med undantag för några korta avbrott). Det kändes lite som att det var en av de bättre helgmornar som jag haft på länge. Dels för att mina öron uppskattade musiken och dels för att jag fick vara mig för en stund och inte bara en halvtrött mamma som står vid spisen och rutinerat kokar havregrynsgröt åt hungriga barn. 😉

    Om kommentaren ser ut att vara skriven på Vietnamesiska så är det bara för att jag inte hade mina glasögon på mig när jag skrev. 😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s