En konsert efter supén: Franz Schuberts sonat för “arpeggione” och “hammarklaver”

Bästa läsare!

Här kommer ett hälsotips. Behöver du varva ner utan att använda droger, då skall du prova att lyssna på Franz Schuberts “Sonata i a-moll för hammarklaver och arpeggione”. Hammarklaver är benämningen på den modell piano som var vanligt i slutet av 1700-talet, även kallat fortepiano [Wikipedia]. Hammarklaveret var ett mer nyansrikt instrument jämfört med föregångaren cembalon och spinetten, och gav kompositörer som Beethoven och Hayden nya möjligheter att skapa musik.

Men dagens musikbloggpost skall handla om det andra iögonfallande musikinstrumentet, arpeggionen [Wikipedia]. Korrekt översatt till svenska, eller skall det heta “gitarrviol”? Greppbrädet är utformat som en gitarr, och instrumentet brukar också stämmas som en sådan. Men det spelas med en stråke.

Jag föreställer mig att hos förnäma familjer under 1800-talet lät man under flotta bjudmiddagar bjuda in några musiker att underhålla gästerna, och då skulle det här stycket säkert passa bra när man pustar ut med fylld mage. Dessvärre skulle det inte bli mer musik än detta, i vart fall inte om duon skall hålla sig strikt till den repertoar som skrivits specifik för arpeggionen. Schuberts “arpeggione-sonat” från 1824 är faktiskt det enda stycke för instrumentet som överlevt historien, och när det publicerades 1871 fanns det inte längre några musiker som trakterade detta instrument. Istället spelas det ofta på cello och grande piano.

Tyvärr är musiken uppdelad i två klipp. Men jag hoppas att ni njuter ändå. Och slappnar av.

På återhörande,
hälsar eder Peter Harold

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s