Bästa lyssnare!
Musikscenen har onekligen blivit demokratisk tack vare Internettjänster som YouTube. Alla med någorlunda talang, schysst videokamera och ett bra filmredigeringsprogram i datorn kan förvandla sig till en stor… nåja… stjärna.
Ibland blir det svårt att se skillnaden mellan en mångmiljonproduktion från ett multinationellt mediebolag kontra någon med ovan nämnda resurser. Å andra sidan skall man ha i åtanke att även de enklaste scener kan ta stora resurser i anspråk när proffs är involverade. Jag minns själv en av de filminspelningar jag varit närvarande vid tog en hel arbetsdag att göra, fastän de bara innebär en halv minut i rullen. Tyvärr ser jag sällan svensk film, så jag har ingen aning om vilka scener jag skulle kunna peka ut för er. I regel hade de bara projektnamn och inte den slutgiltiga titeln när jag var involverad.
Nog om mina blygsamma insatser för filmkonsten. Här ger jag er poliskonstapel Scott DeCarlo som med sitt band river av en rockig låt om hur svårt det är att undvika bekymmer. Jag vet. Det är inte musik som man sätter likhetstecken med mig till. Fast ibland vandrar Fantomen som en vanlig man på stadens gator. Och då lyssnar jag på rock…!
På återhörande!
Hälsar eder Peter Harold
Peter Harolds musikblogg 